Dessa system använder vanligtvis en kombination av bokstäver och siffror för att förmedla information om stålets kemiska sammansättning, mekaniska egenskaper och avsedd användning.
Ett av de mest erkända systemen är American Iron and Steel Institute (AISI) och Society of Automotive Engineers (SAE), som använder ett fyrsiffrigt nummer plus en bokstav för att indikera stålets primära legeringselement. Till exempel är 4140 ett låglegerat stål som innehåller tantal och molybden, medan 304 är ett austenitiskt rostfritt stål med krom och nickel som de primära legeringselementen.
I Europa har European Committee for Standardization (CEN) utvecklat EN 10025-standarden för beteckning av konstruktionsstål. Detta system använder en kombination av siffror och bokstäver, där de två första siffrorna anger den lägsta sträckgränsen i MPa, följt av en bokstav som anger stålets seghet eller slaghållfasthet.
Till exempel är AS1163 C350L0 CHS-standarden specifik för Australien och Nya Zeeland och täcker kraven för varmvalsade konstruktionsstålprodukter. Klassbeteckningarna i detta system inkluderar information om stålets lägsta sträckgräns, förväntat temperaturområde och produktform (t.ex. plåt, stång eller rund ihålig sektion).
Andra länder och organisationer, som Japan, Kina och American Society for Testing and Materials (ASTM), har sina egna betygssystem, som kan skilja sig åt i nomenklatur och specifika krav. Ingenjörer och materialföreskrivare måste vara bekanta med lämpligt graderingssystem och förstå innebörden av klassbeteckningarna för att säkerställa att de väljer rätt stål för sin tillämpning.
Svetsade stålrör
