brottgräns
Under sträckningsprocessen är den maximala kraften (Fb) som provet uthärdar när det går sönder spänningen (σ) som erhålls av provets ursprungliga tvärsnittsarea (So), vilket kallas draghållfasthet (σb). Enheten är N/mm2 (MPa). Det representerar den maximala förmågan hos ett metallmaterial att motstå skador under spänning. Beräkningsformeln är:
I formeln: Fb – den maximala kraft som provet uthärdar när det dras isär, N; Alltså – provets ursprungliga tvärsnittsarea, mm2.
Sträckgräns
För metallmaterial med sträckfenomen kallas den spänning vid vilken provet kan fortsätta att töjas utan att öka kraften under sträckningsprocessen för sträckgränsen. Om kraften minskar ska de övre och nedre sträckgränserna särskiljas. Enheten för flytgräns är N/mm2 (MPa).
Övre sträckgräns (σsu): den maximala spänningen innan provet ger efter och kraften minskar för första gången; Lägre sträckgräns (σsl): den minsta spänningen i sträckstadiet när den initiala momentana effekten inte beaktas.
Formeln för beräkning av flytgränsen är:
I formeln: Fs – provets sträckkraft under dragprocessen, NSo – provets ursprungliga tvärsnittsarea, mm2.
Förlängning efter paus
I dragprovet kallas procentandelen av den ökade längden av mätlängden på provet efter att det har brutits till den ursprungliga mätlängden förlängning. Uttryckt med σ är enheten %. Beräkningsformeln är:
I formeln: L1 – provets längd efter brott, mm; L0 – provets ursprungliga mätlängd, mm.
arealminskningstakten
I dragprovet kallas procentandelen av den maximala minskningen av tvärsnittsarean vid den reducerade diametern efter att provet har brutits och den ursprungliga tvärsnittsarean för areaminskning. Uttryckt med ψ är enheten %. Beräknas enligt följande:
I formeln: S0 – provets ursprungliga tvärsnittsarea, mm2; S1 – minsta tvärsnittsarea vid den reducerade diametern efter att provet har brutits, mm2.
Hårdhetsindex
Förmågan hos ett metallmaterial att motstå intryckning av ytan av hårda föremål kallas hårdhet. Enligt olika testmetoder och tillämpningsområde kan hårdhet delas in i Brinell-hårdhet, Rockwell-hårdhet, Vickers-hårdhet, Shore-hårdhet, mikrohårdhet och högtemperaturhårdhet. Det finns tre vanliga hårdheter för rör: Brinell, Rockwell och Vickers hårdhet.
A. Brinell hårdhet (HB)
Använd en stålkula eller en hårdmetallkula med en viss diameter för att trycka in i provytan med den specificerade testkraften (F). Efter den angivna hålltiden, ta bort testkraften och mät intryckningsdiametern (L) på provytan. Brinells hårdhetsvärde är den kvot som erhålls genom att dividera testkraften med ytarean av den indragna sfären. Uttryckt i HBS (stålkula) är enheten N/mm2 (MPa).
